Hur vi fattar beslut

 

Målet med detta kapitel är att:

  • Beskriva hur beslutsfattande sker enligt system 1 och system 2
  • Beskriva vad Dual Process Theory är, och hur denna modell kan öka förutsättningarna att fatta bra beslut
  • Beskriva hur individuella beslut kan påverka teamets beslut. En av teamledarens allra viktigaste uppgifter är att fatta bra beslut. Beslut kan röra diagnos, prioritering av uppgifter, eller om patienten ska till IVA eller till operationsavdelningen. Förmågan att fatta bra beslut i tid, ofta på ofullständigt underlag, är ett kännetecken på ett bra team.

System 1 och system 2

Mycket av vad som idag är känt om hur vi människor fattar beslut bygger på bland andra Daniel Kahneman med fleras forskning om beslutsfattande, riskbedömning och rationalitet. Denna forskning om beslutsfattande kan sammanfattas i bild A. Vi har två olika system för att fatta beslut, system 1 och system 2. System 1 är snabbt, omedvetet, automatiskt och lämpar sig bra för ”vardagsbeslut”. Tyvärr är det också ett sätt att fatta beslut som är mer benäget att leda till felaktiga eller dåliga beslut. Motsatsen, system 2, är långsamt, medvetet, kräver ansträngning och lämpar sig bra för komplexa beslut. Det är också ett sätt att fatta beslut som resulterar i färre felaktiga beslut.

Bild5

Dual Process Theory

En modell för att förstå hur system 1 och system 2 hänger samman i en process fram till ett beslut är den så kallade Dual Process Theory. Modellen bygger på att om vi ställs inför ett problem, en skadad patient eller ett symptom, startar en process som slutar med att vi antingen känner igen detta, eller inte (bild B).

Om vi känner igen skadan eller situationen, och har varit med om att behandla den förr, går vi mer eller mindre automatiskt över i system 1-beslutsfattande, alltså snabbt, omedvetet, automatiskt, men också mer felbenäget. Om vi däremot inte känner igen skadan eller situationen, går vi över i system 2-beslutsfattande, alltså långsamt, medvetet, ansträngningskrävande, men också mindre felbenäget.

 

Genom att utsätta oss för situationer och frågeställningar, antingen i verkliga livet eller genom träning, kan vi föra över en hel del beslutsfattande till system 1, vilket har flera fördelar, även om det inte är helt utan nackdelar. Det ideala kan sägas vara ett team och en teamledare med erfarenhet och träning, och som huvudsakligen fattar beslut i enlighet med system 1, men som också är medvetna om riskerna med detta, och aktivt kompenserar för dessa risker. Detta kan ske genom att teamet alltid överväger 3 diagnostiska alternativ, aktivt utesluter det värsta diagnostiska alternativet, tydligt frågar vad som talar emot den föreslagna diagnosen och ”tänker högt”, och där teamet på ett konstruktivt sätt vågar ifrågasätta teamledarens diagnosförslag och beslut om handläggning. I bilden är detta illustrerat med ”Rationellt övertag”, det vill säga genom att ställa dessa frågor tvingas teamet att föra ett system 2-resonemang. Motsatsen är om system 1-resonemang mer eller mindre medvetet tillåts ta över ett system 2-resonemang, illustrerat som ”Icke-rationellt övertag” i bilden.

 

Bild6

Från individbeslut till teambeslut

Individuell träning och kompetens är en nödvändig bas för ett fungerande team, men det räcker inte. Brister i koordination eller till och med konflikter mellan individuella experter kan leda till sämre utfall för patienten, jämfört med ett team som har bättre samverkan, även om de individer som ingår har en lägre kompetens än de i det första teamet.

Kognitiva och kommunikativa förmågor är en förutsättning för att fatta beslut. Båda dessa har betydelse när man fattar ett beslut på egen hand, men ännu mera så när beslut avgör vad ett team ska göra. Till kognitiva färdigheter räknar vi till exempel situationsmedvetenhet och planering, men också förmåga att fatta beslut.

Beslutsprocessen i ett team har alltid ett inslag av hierarki, men teammedlemmarnas medverkan har självklart påverkan på den information som teamledaren har tillgänglig, och påverkar därmed de beslut som fattas. Därmed blir även, som ovan nämnts, kommunikation en viktig del av beslutsprocessen när ett team är involverat.

Kommunikation innebär inte bara överföring av korrekt information, utan bidrar också till att skapa en gemensam mental bild av situationen inom teamet utifrån vilken beslut kan fattas.

En positiv anda, där man kan reducera stressnivån inom ett team, leder till bättre teamarbete och bättre beslut.

Att sprida beslut inom teamet genom empowerment till teammedlemmar innebär också potentiellt bättre beslut. Genom att fördela arbetsuppgifter och träna individer i teamet där de har rättighet att fatta egna beslut ökar möjligheten till fler lyckade beslut.

Beslutsprocessen i ett team innefattar också risker som vi inte ser på samma sätt för individuella beslut. En variant av detta kan beskrivas som grupptänkande där vilja att ha en enighet respektive konfliktfri stämning inom teamet leder till avvikande eller bristande beslut.

En alltför stark hierarkisk kultur skapar också risk för felbeslut inom ett team, eftersom det kan leda till informationsbrist i teamet. Besluten i teamet påverkas, och till och med fattas av skilda individer med olika bakgrund, vilket kan innebära skiftande fokus och prioritering av olika åtgärder som behöver utföras. Detta innebär att prioriteringar mellan olika beslut också är en tydligare komponent av beslutsprocessen inom ett team.

En del av CRM är att undvika fel, upptäcka fel och minska konsekvensen av inträffade fel vilka orsakas av brister i beslutsprocessen. Detta innebär att man i teamet behöver observera vad som händer, ha en situationsmedvetenhet för att förstå konsekvensen av det inträffade, samt en kommunikativ förmåga att förmedla detta till den som kan fatta korrekta beslut i den aktuella situationen.

 

Referenser

Kahneman D. Tänka, snabbt och långsamt. Stockholm, Volante, ISBN 978-9-1886-5931-6

Croskerry P, et al. Diagnosis. Interpreting the shadows. 2017 Boca Raton, Taylor and Francis, ISBN 978-1-4094-3233-3